ligger ett ödehus.
Jag har både ridit, cyklat och gått förbi det och det har kittlat min fantasi var gång.
Så i går efter jobbet så tog jag mig i kragen och körde bort dit.
Vädret var idealiskt för att promenera dit resten av biten.
Jag har både ridit, cyklat och gått förbi det och det har kittlat min fantasi var gång.
Så i går efter jobbet så tog jag mig i kragen och körde bort dit.
Vädret var idealiskt för att promenera dit resten av biten.
Där låg den förfallna lilla gården i solljuset. Jag kopplade bort all stress och blev ett med omgivningen. Fick den känslan att det en gång i tiden hade varit en idyllisk liten gård där de hade haft djur. Gamla harvar stod vid fälten och vagnar stod kvar i vagnslidren.
När jag gick iväg där ifrån så vände jag mig om.
Och då var det precis som om gården stod där stolt i det varma solljuset, och såg på mig och log.
Sen traskade jag vidare på vägen och vadade genom den vattendränkta vägen,
och jag kände att min själ var fylld med ro...
Kram Pella