måndag 26 december 2011

Mot ljusare tider...


Denna bilden tog jag när jag var runt i påskas på konstrundan på Österlen. Stannade bl a till på gamla gårdsbränneriet i Olseröd. Fascinerad av byggnader som jag är så tittade jag upp och fick se denna skira klänning hänga i fönstret. Och de oklädda  träden som speglar sig i råglasfönstret. Bilden får mig att tänka på våren, ljuset och de ljumma brisarna....

Promenad...




 ...på Annandagens eftermiddag. 
En dimmig och grå sådan. 
Alldeles tyst...











måndag 19 december 2011

Bukowskis...

Dovima with elephants, evening dress by Dior, Cirque D'hiver, Paris. 
Fotgraferad ur katalogen



Mannen kom hem med den senaste auktionskatalogen från Bukowskis, som jag fick av en bekant. Han vet att jag fotograferar och tyckte att jag skulle ha denna katalogen.
I katalogen fanns det fotografier som sålts på auktionen.
Han hade visat Roland detta fotografi ovan taget av amerikanen Richard Avedon.
Avedon född 15 maj 1923 och död 1 oktober 2004 var modefotograf för Harpers Bazaar och Vogue och blev även känd för porträttbilder på presidenter, författare, skådespelare och andra kändisar Bilden ovan är tagen 1955 och är ett silvergelatinfotografi. Den heter "Dovima with elephants, evening dress by Dior, Cirque D'hiver, Paris"

Och sen lade han till att den såldes på Bukowskis för........ 
3 miljoner kronor! :))

Men sen är den ju helt fantastisk också!

söndag 18 december 2011

Önskar er en fin...


I dag är det kallt och de har spått om snö. 
Kanske blir det lite vitt. 
Kanske.....

torsdag 15 december 2011

Nick Brandt på Fotografiska Museet, en utställning som berör...


Ett besök på Fotografiska ger verkligen mersmak.
Min främsta anledning till att besöka Fotografiska var Nick Brandts utställning "A Shaddow Falls". Hans foton från den Afrikanska savannen och på dess djurliv är inget annat än fantastiska. Brandts avbildning av de majestätiska djuren är att betrakta som portträtt och det är fascinerande att se hur han tycks lyckas fånga individernas personligheter i dessa porträtt.

Det började 1996 när arbetet som musikvideoregissör förde Nick Brandt till Tanzania. Där blev han så fascinerad av landets natur att han 2003 övergav sin framgångsrika karriär för att på heltid ägna sig åt att fotografera Afrikas djur. Brandt är en stor djurvän och har vigt sitt liv åt att skildra alla dessa magnifika varelser. Som porträttör snarare än naturfotograf ger han oss en närgången inblick i vilddjurens privata sfär.
- Jag är inte intresserad av att skapa verk som är dokumentära eller fulla av action och dramatik, säger Brandt. Jag anser att närheten till djuren gör en enorm skillnad för fotografens möjlighet att skildra deras personlighet. Man tar inte ett porträtt av en människa på trettio meters håll och tror att bilden ska visa hennes själ. Man går närmare.

BABOONS IN PROFILE, AMBOSELI 2007


ELEPHANT DRINKING, AMBOSELI, 2007


Giraffes Battling in Forest, Masai Mara, 2008



CHEETAH & CUBS LYING ON ROCK, SERENGETI 2007



CHEETAH AND CUBS, MAASAI MARA, 2003



Skalan på Brandts fotografier avspeglar vidden på landskapet, vilket skänker bilderna en enastående storslagenhet och närvaro. De visuella referenserna skapar en känsla av att djuren och deras omgivningar hör till en svunnen tid, och estetiken reflekterar den utsatta situation som djuren lever i. Drivkraften bakom Brandts arbete är att hjälpa till att bevara dessa djur för eftervärlden.
- För mig har alla varelser, vare sig de är människor eller djur, lika stor rätt att leva. Den här känslan, den här uppfattningen att djuren och jag är jämställda, påverkar mig varje gång jag fotograferar.

Vid efterredigering av bilderna så har Nick lagt på sephiaeeffekten för att bilderna ska få en känsla av svunnen tid.


GIRAFFE FAN, ABERDARES, 2000



WILDEBEEST ARC, MAASAI MARA, 2006



ZEBRAS CROSSING RIVER, MAASAI MARA, 2006



ELEPHANTS RESTING, AMBOSELI 2007
HIPPOS ON THE MARA RIVER, MAASAI MARA 2002


I september 2010 grundade Brandt den ideella organisationen Big Life Foundation, vars målsättning är att bevara Afrikas djurliv och ekosystem. Brandts fotografier är inte bara hisnande, de sprider kunskap och samlar in pengar för att bevara dessa storslagna djur. Bilderna vittnar om en natur som vi alltför ofta tar för given, och de utmanar vår passivitet i miljöfrågan.


Two Rangers w Tusks of Killed Elephant, Ambo' 2011

Elephants Walking Through Grass, Amboseli 2008


Line of Rangers w Tusks of Killed Elephants, 2011

Jag blev så oerhört berörd av denna utställningen, den var mäktig, grymt mäktig! Och jag känner en stor respekt och vördnad till Nick Brandt för hans bilder och arbete.

Och den bilden som berörde mig mest var denna,  jag såg den som sista bild på utställningen och jag började gråta för den har en viss melankoli. Samtidigt som den är så vacker så ger den en känsla av öde....

A shaddow falls...


LIONESS LOOKING OVER PLAINS, MAASAI MARA, 2004

Utställningen pågår till den 8 januari, så har ni chansen att besöka utställningen så gör det.

Och det var en fantastisk upplevelse att få besöka Fotografiska Museet.
Någonting som kommer att vara återkommande var gång jag är i Stockholm
Och Fotografiska hjälper även till att samla in pengar till Big Life Foundation genom försäljning av affischer och insamling

Den 11: e  december från Fotografiska FB-sida:
Big Life Foundation arbetar för att skydda de djur som porträtteras i utställningen On This Earth, A Shadow Falls. Igår rapporterade de om att en tjuvjägare dömts till fängelse efter att ha gripits av viltvårdare anställda av just Big Life Foundation (läs mer på www.biglifeafrica.org). Det vi hittills samlat ihop tillsammans (donationer och vinst från försäljning av vykort och affischer) motsvarar att ytterligare 27 viltvårdare kommer kunna anställas.

Bilderna är lånade från Nick Brandts hemsida, och vill du se mer bilder så kan du gå in på länken nedan.
Vill du veta mer om hans arbete med de utrotningshotade djuren i Afrika så kan du gå in på:

BIG LIFE FOUNDATION




Den kursiva texten är lånad från Mastroc

torsdag 8 december 2011

Solen sken ut...

...genom stall fönstret. När jag gick ut i trädgården så såg jag hur solen sken  inne i stallet och ut genom fönstret. Det visade sig att solens strålar sken in genom det sydliga fönstret och ut genom det västliga.
När man stod utanför så fick man nästan en känsla av att ute var inne, och tvärt om.

onsdag 7 december 2011

En ju(v)lig morgonstund...



Tog mig en stund på morgonen och testade att fota lite med 50mm- och 18-55 objektiven i CA-funktionen.










Lillfisen Roxy fick också vara lite testobjekt, orkade inte resa på huvudet, så det fick bli ett öra istället :)

måndag 5 december 2011

Från den vackra Skånska myllan...


Var även på Fotografiska museet som var ett planerat besök, och där var det tre utställningar som jag inte ville missa. Den ena var bla Martin Bogrens "Lowlands"
Martin är från Skurup i Skåne och har vunnit Scanpix stora fotopris i år för sin utställning och bok "Lowlans"
En vacker utställning där han skildrar sin hemby Skurup. Då jag ofta har varit där på den tiden då jag hyrde sommarhus i Rydsgård och har vänner som bor i byn, så är det en upplevelse att se hans bilder. Man kan känna stämningen som han förmedlar. En fantastisk utställning.
I ett pressmeddelande beskriver Bogren projektet på följande vis: ”Från början var det en porträttering och bygdeskildring över byn och människorna där, men längs vägen kom det alltmer att handla om barndomen, ungdomstiden och om minnen”.




Han har även gett ut en bok som heter "Ocean" där bilderna är tagna vid Goa. Där får han möta indier som har åkt hela vägen från Rajastahn för att för första gången få se Indiska Oceanen. Martin gör en vacker och för mig härligt humoristisk nära skildring av dem.

Besök Martin Bogrens hemsida, där har han bl a bilderna på " Ocean"

(Den översta bilden är lånad från Martin Bogrens hemsida)

lördag 3 december 2011

As time costume us...

"Anni Maria at 24 with Donna"
(Bild lånad från nätet)



Av en händelse så passerade jag denna utställning på Kulturhuset.  Och jag blir berörd av dessa bilder. Tidlösa, kunde lika gärna kunna vara bilder från förr så som nutida. När man betraktar bilderna är det som att bilderna betraktar dig. Det känner man redan när man går in på utställningen. och för varje fotografi man betraktar får man en följeslagare med sig då man går vidare till nästa. Nelli har lyckats väl med att fånga och förmedla känslan som bilderna visar. 
Nelli Palomäki (f. 1981) bor och arbetar i Helsingfors






Denna texten är kopierad från "Evenemang på Kulturhuset"

I sina bilder lyckas Nelli Palomäki frysa tiden. Hon utforskar det klassiska svart-vita porträttet och lyfter fram kvaliteter som fanns i det tidiga fotografiet.

I den finska fotografen Nelli Palomäkis stora svart-vita fotografier träder unga pojkar och flickor ut ur den mörka bakgrunden och iakttar betraktaren med intensiv, koncentrerad blick.

Nelli Palomäkis karriär har tagit fart de senaste åren och hon ses idag som en av de mest lovande bland unga europeiska fotografer.

Hennes arbete för tankarna till den tyske fotografen August Sander och hans strävan efter att skapa ett kollektivt porträtt av sin tid. Porträtten påminner också om Diane Arbus fotografiska arbete om människans livsvillkor. Liksom Arbus, lyckas Palomäki i sina bilder locka fram människor själar. 

Det är någonting välbekant över människorna i Nelli Palomäkis bilder, någonting i deras blickar. För Palomäki handlar fotografi om relationer och om att vara del i en process som hon inte kan kontrollera. Fotoögonblicket fascinerar henne och hon leker med hur en person i bilden förändras till någon annat.

Fotografiet tvingar Palomäki att komma nära människor. Porträttfotografiet som innebär att möta nya människor är för henne en utmaning och denna osäkerhet är en del av arbetsprocessen. Människorna i hennes bilder framstår som fragila men starka, nyfikna men obekväma, nära men avlägsna. De avporträtterade personernas blickar avslöjar ett starkt band mellan dem och fotografen. 
   
Palomäki försöker i sina bilder uppnå en tidlös känsla, och vid en första blick är det ofta svårt att avgöra under vilken tidsperiod bilden tillkommit. Men snart avslöjar detaljer som en piercad läpp, en tatuering eller ett modernt klädesplagg att bilden är samtida.

Hon väljer sina modeller noggrant, många av dem unga pojkar och flickor, och utforskar glappet mellan våra förutfattade tankar om barn och de självständiga individer de faktiskt är. Hennes bilder ställer frågor om identitet, kön och uppväxt och gör upp med den djupt rotade traditionen  att använda fotografiet som ett redskap för att bevara minnen. 
 ..........................

Ett Tack till Kulturhuset för att jag fick lov att fotografera.
Pella

fredag 2 december 2011

Skorpan...

.
..följde med till Stockholm. 
Vi var där en vecka med olika besök på fotoutställningar. Men katten fick inte följa med.
 Hon charmade sin omgivning där hon befann sig, så hon blev kvar i Stockolm. 
Tur att jag hann ta en bild på henne, den vackra lilla varelsen.